Veikko Keränen (1935–2004), var en svensk-finsk skulptör som arbetade i en klassiskt modernistisk tradition i material som brons, sten, trä och olika metaller.
Keränen föddes i Finland 1935, men kom som krigsbarn till Sverige 1944. Han hamnade hos en familj i Lycksele, där han började tälja små träfigurer i pannrummet som ett uttryckssätt då han inte pratade svenska i början. Som ung vuxen gjorde han valet att inte återvända till Finland, utan stanna i Sverige.
Totalt finns ett 30-tal stora skulpturer runt om i Sverige av konstnären. Han finns representerad på museer i Norden, bland annat på Moderna Museet i Stockholm och i samlingar i ett flertal länder i Europa, Australien och USA.
Keränen upptäckte tidigt jazzmusiken, och den blev en startpunkt för hans konstnärliga bana. Han spelade saxofon, och han ägnade flera år åt att turnera som musiker innan han började studera konst. Han startade först på Konstfack, linjen för silversmide, men sökte sedan in på Konstakademin där han utbildade sig till skulptör 1962–1967. Han blev också del av en dynamisk konstnärlig miljö med professorerna Arne Jones, Asmund Ahrle och Bror Hjorth, och medstudenter som Lena Cronqvist, Lars Hillersberg och Ernst Nordin.
Men Keränen, som periodvis levde och arbetade i Frankrike och Italien, kände sig också hemma i en europeisk modernistisk tradition, i linje med konstnärerna Constantin Brancusi, Giacometti, Jean Arp och Matisse.
”Veikko Keränen skulpterar genom att ta bort. Utanför ateljén visade han mig en ganska stor bit svart diabas som han just börjat hugga i. ’Den här’, sade han och pekade, ’tror jag kommer att handla om (och så nämnde han ett namn på en jazzmusiker)’. Jag tittade, men kunde inte se vad han menade, även om jag förstod. Jag såg bara stenen och de färska spåren efter verktygen på dess yta, men själv såg han vad han ville ta bort där för att det som dolde sig skulle komma fram.” (Thomas Millroth)
Kontakt: info@veikkokeranen.se